Neiti 6 månader

Så kom hon då, som plåster på såren, söt som en ängel och 10v gammal.
Bättre plåster kunde man inte ha fått. Denna glada, snälla, lugna, keliga och vänliga lilla tjej har kommit att betyda så mycket.

Visst finns det tillfällen då hon inte beter sig som en ängel, men dom är inte så många. Vi har en soffa som inte är sig riktigt lik och förrådet av strumpor har minskat betydligt.
Men man kan ju inte förvänta sig att allt ska vara perfekt när man är 6 månader.

Hon älskar att vara ute och springa lös i skogen. Att snön förgyller tillvaron går inte att ta miste på, hon plöjer sig fram och fångar snöflingor i luften.
Att leka med andra hundar är toppen och hon uppför sig riktigt väl vid sådana tillfällen.
Den där av och på knappen som man läst så mycket om, den har hon också.

Det finns en sak hon inte gillar och det är att åka bil, då mår hon illa och är väldigt olycklig.
Vi får hoppas det blir bättre med tiden.

Vi har inte kommit så långt med träning och annat, men skapligt vardagslydig tycker jag nog att hon är. Inkallningen fungerar än så länge i stort sett prickfritt.
Men vi närmar oss tonåren och då vet man ju hur det kan bli.
Har börjat klickerträna lite för att ta focus från folk och hundar vi möter. Hon älskar alla och tror att alla älskar henne och tycker så klart att då måste man hälsa. Där är vi inte riktigt överens.

Planer för framtiden har vi förstås och om allt stämmer så kommer vi satsa en del på viltspår. Vi är anmälda till en kurs i vår och det ska bli riktigt roligt.
Sen får vi se om lydnad kommer att vara nåt.

Visst är det en underbar ras och fattar inte varför jag inte upptäckt den tidigare i livet.


Tack Rebecka och Anders för att jag får äga henne med er.

   Neiti 1 år   


Tänk, redan 1år.....så säger alla och det gör jag med. Att tiden går fort när man har roligt är också välbekant och det har man med Neiti.
Hon är fortfarande den lugna, i allafall inomhus,den snälla, glada och vänliga tjej som kom till oss i oktober förra året. Man har aldrig tråkigt
tillsammans med henne, hon är det bästa sällskap man kan tänka sig.
Hon är så behaglig i sitt sätt och älskar alla, oavsett om dom har två eller fyra ben.
Tonårstiden har vi tagit oss igenom utan besvär. Det var nog endast när hon löpte för första gången som hon hade en period då koncentrationen
inte var på topp.

Neiti älskar skogen och där tillbringar vi mycket tid. Vi går långpromenader varje dag eller så springer hon med husse på hans joggingrundor.
En förkärlek för ekorrar har hon och tydligen är det många av den sorten, för det är inte en dag utan att hon sitter under ett träd och skäller på dom.
Att åka bil är fortfarande inte särskilt populärt, men något bättre har det blivit. Hon förstår genast när det är bilåkning på gång och går då gärna och gömmer sig.

Under våren har vi gått en viltspårkurs och den gick över förväntan. Hon blev godkänd i anlagsklass, bara 10 månader gammal och det är inte så illa.
Dessutom fick vi pris för kursens bästa unghund.
Nu siktar vi framåt och har börjat träningen inför start i öppenklassen.

I höst är vi anmälda till allmänlydnadskurs, det ska bli riktigt roligt.

Tillökning har vi fått i familjen till Neitis stora glädje och för oss också, naturligtvis. Vi har i dagarna hämtat hem lilla Tuva, Lapinluna´s Eminenssi.
Och visst är det sant, det är så lätt att börja samla på dom, våra älskade lappisar.