Lapinlunas Opas

" Kosmos"

Kosmos bor hos Andrea & Chris i Stockholm

 

Hd: A

ED: UA

Ögon: UA

 

Prcd/PRA: Ej testad 

 

Kosmos galleri 

 


 

 

 


 

Kosmos 1 år!

 

Tänk att vårt lilla fluffo redan är ett år gammal, det är ju helt galet! Jag hade kunnat skriva en bok om de här 10 månaderna men jag ska försöka summera dem.

 

Vi flyttade till Gotland från England i november 2014 och redan innan flyttbilen kommit fram med alla våra grejer hade vi åkt hela vägen till Arvika för att hälsa på Rebecka, Anders och valparna. Man har ju sina prioriteringar!

 

Så här i efterhand kan man väl säga att det var tur att Kosmos var så himla söt som valp, för han var helt sjövild. Älskade yrväder! Från dag ett har han varit självständigheten själv; redan som tultande liten minivalp stack han ut på fält, iväg efter katter/fåglar/kaniner, in under hus och långt bort i skogen utan så mycket som en blick på oss tjoande tvåbeningar. (Om jag förresten hade fått en krona varje gång jag berättat det för någon hundtant och de förklarat, ofta lite nedlåtande sådär, att ”nä nä nä, valpar sticker inte” så hade jag rullat i pengar.) Vi äger inte en enda möbel eller ett klädesplagg som inte har bitmärken. Han gnällde, skällde, rev och bet sig igenom två valpkurser (vi såg ju i alla fall till att de andra kursdeltagarna fick träna med ordentliga störningar…) och blev lätt lika tvärarg och övertrött som en tjurig treåring på Ica. Lilla tuss… Men när han var ungefär sju månader så utvecklades han något enormt och blev som en helt annan hund: han blev oändligt mycket lugnare och slutade lekbitas så förskräckligt.

 

Och herregud vilken rolig hund han är! Han är alltid glad och vill alltid busa. När han vaknar efter en tupplur sträcker han på sig, hämtar en leksak och går direkt och buffar på närmaste människa (med leksaken i munnen). Han gör en sån sjukt rolig grej som vi måste försöka filma; han tar en leksak, slänger den på golvet framför oss och sen hugger han i luften flera gånger samtidigt som han skäller och viftar på svansen (någon slags vallningsbeteende?). Han är helt tokig i strumpor och tar alltid med en till sängen från tvättställningen på kvällen. Att jaga efter, kampa och brottas om saker är det bästa han vet, och finns det ingen leksak till hands så går det precis lika bra med en ledsen liten pinne, ett löv, ett grässtrå…vad som helst! Godis däremot, ja det ratar han för det mesta när vi är utomhus och det finns en massa spännande saker att titta på. Men det kanske blir mer poppis med tiden.

 

Han är och har alltid varit social till tusen och vi har långa diskussioner här hemma om att man faktiskt inte MÅSTE hälsa på precis alla i hela världen och pussa dem i ansiktet, trots att man är världens sötaste hund som alla vill klappa. Han är orädd och nyfiken. Ljuvligt snäll mot och tålmodig med syskonbarnen. Han älskar andra hundar – även de som inte älskar honom – och gruffar aldrig mot dagiskompisarna, inte ens mot andra hanar när det finns löptikar i närheten (i alla fall än så länge, vi får väl se om det håller i sig men man kan ju hoppas!).

 

Efter tio månader tillsammans måste jag väl till slut acceptera att han inte är särskilt gosig av sig men varje dag får vi i alla fall njuta av The Kosmos Spa Experience: en grundlig och lätt exfolierande djuprengöring av ansikte, hals och öron, komplett med helikoptersvans och bakåtstrukna sälöron. Det tar ungefär tio sekunder och sen tvärslutar han och går sin väg. Jaja, man tar vad man får… 

 

Jag tycker hur som helst att vi fått lite bättre kontakt den senaste tiden och nu när den unge herrn har landat lite så tror jag att vi ska försöka oss på en kurs igen. Lite rallylydnad vore himla kul till exempel! Och så måste vi ju våga oss på att ställa ut, för han är ju så snygg att man dånar. Vi älskar vår charmiga, clowniga, tokiga lilla fluffbulle och är så glada för att han virvlat in i våra liv – tack snälla Rebecka och Anders för förtroendet!