Breton

Rasen kommer ursprungligen från centrala Bretagne och är  sedan många år den numerärt största stående fågelhundsrasen i Frankrike.

Den skapades under slutet av 1800–talet genom delvis spontana och delvis planerade parningar mellan företrädesvis engelska hundar av settertyp och olika lokala spanieltyper och welsh springer spaniel. Den första preliminära rasstandarden 1907 angav mankhöjd 50-56 cm och naturlig stubbsvans (max 10 cm). Färgerna vit/orange, vit/svart och vit/lever nämndes. 1908 fastställdes den första standarden där man tog bort svart som godkänd färg och angav höjden till ca 50 cm. 1938 blev kupering tillåten och 1956 blev svart på nytt en godkänd färg. 2001 ändrades standarden så till vida att höjden för tikar anges till 47-50 cm och hanhundar till 48-51 cm, +/- 1 cm för båda. Svanskupering är numera som bekant förbjuden i flera länder, bl a Sverige. 

Rasen har under 1900-talet spridits över världen. Den största enskilda populationen finns i USA dit rasen kom 1933. Rasen är relativt stor och växande i Italien, Grekland, Norge, Argentina, Canada och Japan. Till Sverige kom rasen via Norge i slutet av 1950-talet. 1954 hade de första norska bretonerna importerats från USA och 1958 köpte en direktör G Carlsson i Uddevalla den breton, efter amerikanska föräldrar, som förmodligen var Sveriges första.

 

Breton är den minsta av de stående fågelhundraserna. Rasen har ett kortskalligt huvud av kontinental spanieltyp (på franska braccoïde). Den ska vara harmoniskt konstruerad med en kraftig benstomme utan att vara grov. Helheten skall vara kompakt och kraftig, dock inte tung, utan tillräckligt elegant. Breton skall vara energisk med livlig blick och intelligent uttryck. I helhet liknar breton en liten kort och satt ponny, full av energi.

Bretonen används som stående fågelhund vid jakt på tryckande fågel på fjäll och fält samt i skog. Även vid apportarbete på land och i vatten fungerar bretonen utmärkt. Många individer har stor vattenpassion.